Hoppa till innehållet

Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/428

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

424

nom, som skapat mig; jag sade Oh! till honom, såsom du kallar det och såsom edra gamle män göra till sin avgud Benamucke; d. v. s. jag bad till honom.

Hustrun: Vad säga Oh! till honom för?

W. A.: Jag bad honom öppna dina ögon och ditt förstånd, så att du må lära känna honom och bliva upptagen till hans barn.

Hustrun: Kan han göra det också?

W. A.: Ja, visserligen, han kan göra allting.

Hustrun: Men nu han höra vad du säger?

W. A.: Ja, han har befallt oss bedja till honom och lovat att höra oss.

Hustrun: Befallt dig bedja? När befallde han dig? Huru befallde han dig? Hörde du honom tala?

W.A.: Nej, vi höra honom icke tala, men han har uppenbarat sig på många sätt för oss.

Här befann sig Will i stort bryderi, huru han skulle kunna göra klart för henne, att Gud uppenbarat sig för oss i sitt Ord, och vad detta ord var; men slutligen förklarade han det för henne på följande sätt:

W. A.: Fordom talade Gud ifrån himmelen och i tydliga ord till några goda människor; och Gud har ingivit oss goda människor genom sin Ande att nedskriva alla hans lagar i en bok.

Hustrun: Mig icke förstå detta; var är boken?

W. A.: Ack, min stackars vän, jag har icke denna bok; men jag hoppas att snart få den, och då skall jag hjälpa dig att läsa den.

Nu omfamnade han henne under djup rörelse, men kände sig mycket nedslagen, emedan han icke ägde någon bibel.

Hustrun: Men huru kan du visa mig, att Gud ingivit dem skriva den boken?

W. A.: Genom samma medel, som visar oss, att han är Gud.

Hustrun: Vilket medel? På vad sätt du känna honom?

W. A.: Emedan han icke lär och befaller något annat än det, som är gott, rättfärdigt och heligt; emedan han skapat allt gott och givit oss allt; emedan han hör mig, då jag säger Oh! till honom; emedan han vill göra oss fullkomligt goda och fullkomligt lyckliga; emedan han förbjuder och befaller oss att undvika allt som är syndigt — allt som i sig själv eller till sina följder är ont.

Hustrun: Det mig kunna förstå; det jag klart se! Om han lära allt gott — då han göra mig god, om jag önska bli god! Han icke döda mig, om jag icke bli god — han ändå vara stor Gud, emedan han vara god Gud! Då jag kunna tro honom vara stor Gud: mig säga Oh! till honom med dig, käre man.

Den stackars Will överväldigades nu av sin rörelse, han hjälpte henne upp och knäföll tillsammans med henne, varefter han med hög röst bad Gud, att han genom sin Helige Andes kraft ville röra hennes hjärta och öppna det för