få ord om ställningen. Likväl rodde de friskt på och stannade icke så särdeles långt ifrån oss. En av dem fattade nu ändan av en lina i sin hand, hoppade i vattnet och sam till vår båt, lagande att denna befann sig mellan honom och vildarna, så att de icke kunde se honom. När han kom fram till oss, fastgjorde han linan i vår båt, varefter, sedan vi lämnat ankaret i sticket, den andra båten bogserade oss utom skotthåll för pilarna. Under tiden lågo vi trygga bakom vår barrikad.
Så snart vi kommit ombord på fartyget, vände vi dess bredsida mot stranden, och läto kanonerna spela. Laddade med järnskrot och blykulor av olika storlekar, åstadkommo de en förfärlig manspillan bland vildarna.
Vi började nu förhöra karlarna för att taga reda på orsaken till striden. Vår superkarg, som ofta besökt dessa trakter, försäkrade mig nämligen, att vildarna icke skulle hava anfallit de våra, sedan de uppsatt fredstecknet, såvida vi icke på något sätt förfördelat dem. Det kom också mycket riktigt i dagen, att våra matroser voro skulden till hela uppträdet. Härmed hade så tillgått.
Strax efter det jag begivit mig ut i barkassen för att i den tillbringa natten, hade en gammal kvinna, åtföljd av en ung flicka, kommit till de våra för att utbjuda mjölk och rotfrukter. Medan den gamla — huruvida hon var flickans mor eller ej, visste de icke — sålde mjölken, passade en av matroserna på tillfället att vända sig till flickan, mot vilken han uppförde sig på ett synnerligen rått sätt. Förtörnad häröver började gumman skrika, men karlen släppte ej sitt rov, utan sökte släpa henne med sig ur gummans åsyn. Den gamla skyndade då tillbaka till de sina och gjorde alarm, och därmed var stilleståndet slut. På några timmar var en hel armé av
Robinson Crusoe. 29
