Hoppa till innehållet

Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/457

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
453

de att, innan de företogo sig något annat, i all tysthet marschera igenom staden för att se, huru stor den var och om de kunde våga sig på den eller ej.

»Kon gick före dem.»

Sagt och gjort: de smögo sig tysta igenom den sovande staden och voro därefter ense om att äventyra ett anfall. Men under det de ömsesidigt uppmuntrade varandra till det förestående verket, hände något, som i ett slag förändrade hela ställningen. Tre av deras kamrater, som gått ett stycke ifrån de övriga, ropade nämligen högljutt till dem, att de funnit Tom Jeffry. Alla skyndade dit, och se! där hängde den stackars karlen, naken, med avskuren strupe och fastbunden i trädet vid ena armen. Alldeles intill trädet låg en hydda, i vilken sexton eller sjutton av de förnämsta infödingarna voro församlade. De befunnos vara vakna och i samtal med varandra. Tre av dem hade blivit sårade i striden av våra skott.

Åsynen av Tom Jeffrys stympade lik bragte våra karlar i sådant raseri, att de svuro att utkräva en ryslig hämnd och att ingen vilde, som råkade i deras händer, skulle med livet undkomma.

De gingo genast till verket, men handlade likväl icke så huvudlöst, som man med fäst avseende på den ursinniga förbittring, som gripit dem, skulle kunnat tro. Deras första omsorg var att skaffa något lätt antändligt material, men efter en stunds sökande funno de detta vara överflödigt, enär