för närvarande ej ha något att göra. Den brännande frågan är, om ni kan föra oss upp till staden Nanking, varifrån vi sedermera kunna begiva oss till Peking?
— Nåväl, som ni vill — det kan jag visst, svarade portugisen. För blott några dagar sedan gick ett stort holländskt handelsfartyg dit upp.
Vid dessa ord gick liksom en stöt igenom mig, ty ett holländskt fartyg var för närvarande vår största förskräckelse; vi skulle hellre, tror jag, ha velat möta själve den lede, blott han icke uppträtt i alltför skräckinjagande gestalt. Att bliva upptäckta av ett holländskt fartyg hade helt enkelt varit vår undergång, ty vi voro ingalunda rustade att inlåta oss i strid med ett sådant. Alla holländska fartyg, som besöka dessa farvatten, hava nämligen stor dräktighet och äro vida bättre bemannade än vårt var.
Den gamle portugisen märkte min förvirring, vid det han nämnde det holländska fartyget.
— Min herre, inföll han, icke behöver ni väl hysa några farhågor för holländaren; så vitt jag vet, ligger ju icke er nation i krig med Holland.
— Nej, det förstås, genmälte jag, men man kan icke så noga veta, vilka friheter dylikt folk kan taga sig, då de äro utom räckhåll för sitt fäderneslands lagar.
— Men, invände han, ni är ju ingen sjörövare och kan således ej hava något rimligt skäl till fruktan. Ni kan vara övertygad om, att de icke skola antasta en fredlig köpman.
Vid ordet »sjörövare» var det mig nästan, som om hjärtats slag skulle avstannat i mitt bröst; jag råkade i den största möjliga förlägenhet och förvirring, vilket icke undgick portugisens uppmärksamhet.
— Min herre; sade han, jag finner, att mitt tal på något sätt oroar er. Var god bestäm, vilken väg ni helst vill gå, och jag skall stå till er tjänst.
— Tack, senor, svarade jag, det är sant, att jag för tillfället är litet villrådig om, vilken väg jag bör taga. Och ert omnämnande av sjörövare gjorde mig orolig. Jag vill hoppas, att det icke finnes några sjörövare i dessa farvatten? Vi skulle på intet vis kunna bestå en dust med någon sådan, ty som ni lätt kan se äro vi fåtaliga och ganska klent beväpnade.
— Min bäste herre, genmälte han, vad den saken beträffar, kan ni vara alldeles obekymrad. Så vitt jag vet, har icke någon sjörövare visat sig i dessa farvatten på de sista femton åren, utom en, som, efter vad det berättas, för en månads tid sedan varit sedd i Siamviken. Men ni kan vara säker på, att han givit sig av åt söder, och så särdeles stark var han heller inte. Fartyget var inte byggt eller utrustat för sjöröveri; utan det var från början ett kofferdiskepp, vars skurkaktiga besättning bemäktigat sig det, sedan kaptenen och några av hans folk blivit mördade av malajer, antingen på eller i närheten av ön Sumatra.
