Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/502

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

498

föllo de som en skock okunniga, lumpna slavar, styrda av en regering, som just var passande för ett slikt folk.

Vore icke det kinesiska riket så långt avlägset från Ryssland, och vore ej det ryska riket i vissa avseenden lika outvecklat och illa styrt som det förra, så skulle den ryske tsaren med största lätthet kunna driva alla kineser ut ur deras land och underlägga sig Kina i ett enda fälttåg. Hade tsaren slagit in i denna riktning i stället för att anfalla de krigiska svenskarna, och hade ingen av de europeiska makterna lagt hinder i hans väg, så skulle han vid detta laget hava kunnat vara kejsare i Kina, i stället för att, såsom nu är händelsen, vara en besegrad monark, som i slaget vid Narva blev så illa tilltygad av den svenske konungen, fastän denne endast kunde sätta upp en emot sex.

Som det förhåller sig med kinesernas handel och sjöfart, med deras styrelse och förvaltning, med deras storhet och makt, så förhåller det sig även med deras så mycket omskrutna lärdom och förfarenhet i alla konster och vetenskaper. Väl hava de jord- och himmelsglober och en liten aning om matematik, jämte en fast övertygelse, att de veta mera än hela den övriga världen tillsammans; men de känna i själva verket ganska litet om himlakropparnes rörelser, och så grov är okunnigheten hos de allra fleste, att de vid en solförmörkelse inbilla sig, att solen blivit anfallen av en stor drake, som ämnar flyga sin väg med henne! För att avvärja en dylik olycka och skrämma bort den tjuvaktige draken, tillställa de ett hiskligt oväsen med alla trummor och kittlar i hela riket.

Som ovanstående skildring är den enda avvikelse från ämnet i denna riktning, som jag under loppet av min berättelse gjort mig skyldig till, så må den ock bliva den sista. Det är icke min uppgift här att giva någon utförlig resebeskrivning över de land, genom vilka jag färdats, eller de folk, med vilka jag kommit i beröring; utan min avsikt är endast att för läsaren framlägga en trogen och sannfärdig redogörelse för mina egna öden och äventyr under ett liv av ständiga resor och ständiga växlingar av sådan beskaffenhet, att väl få personer kunna säga sig hava upplevat maken eller ens hört något liknande omtalas. Jag skall därföre hädanefter säga endast helt litet om de stora städer, ökenland och mångahanda folk, med vilka jag ännu hade att göra bekantskap; d. v. s. icke mera, än som är nödvändigt för fortgången av min berättelse.

Jag befann mig nu, så vitt jag kan döma, i själva hjärtat av Kina, omkring trettio grader norr om ekvatorn, ty vi voro på återvägen från Nanking. Jag hade även en stor lust att se staden Peking, om vilken jag hört så mycket berättas, och fader Simon ansatte mig dagligen med sina uppmaningar att icke låta detta tillfälle obegagnat gå mig ur händerna. Då slutligen tiden för hans avresa var bestämd, sedan den missionär som skulle vara honom följaktig, anlänt ifrån Makao, blev det nödvändigt för mig och min kompanjon att