516
sexton dagsresor för att genomtåga den. Äntligen kommo vi den 13 april till gränsen av de ryska besittningarna; och den första stad eller fästning, huru den nu än kallas, som tillhörde den ryske tsaren, hette Arguna och låg på västra sidan av floden med samma namn.
Jag kunde ej annat än uttrycka min utomordentliga tillfredsställelse över, att jag nu åter hade anlänt till ett, såsom jag kallade det, kristet land, eller i alla händelser till ett land, vars styrelse var kristen. Ty ehuru ryssarne, efter mitt förmenande, blott nätt och jämnt förtjäna namnet kristna, göra de dock själva anspråk på att vara sådana och äro på sitt sätt mycket nitiska om religionen. Säkerligen har var och en, som i likhet med mig rest igenom världen och med öppen blick iakttagit mötande förhållanden, icke kunnat undgå att finna, vilken välsignelse det är att komma till ett land, där Guds och frälsarens namn äro kända, vördade och dyrkade, och där icke stockar eller stenar, djur eller bilder tillbedjas såsom gudar.
Hittills hade vi icke passerat igenom en enda stad eller by, som ej haft sina pagoder, sina avgudar, sina tempel; och det stackars okunniga folket hade till och med dyrkat sina egna händers verk. Nu däremot hade vi kommit till ett land, där vi åtminstone möttes av den kristna trons yttre former; där knän böjdes i Herrens Jesu namn, och där, hur okunnigt folket än för övrigt måtte vara, den kristna religionen dock var erkänd och dess bruk införda — med ett ord, där den sanne Gudens namn var åkallat och dyrkat.
Allt detta beredde mig den innerligaste glädje. Jag anförtrodde den tappre skotske köpmannen, om vilken jag förut talat, mina tankar och känslor härutinnan, och fattande honom vid handen utropade jag:
— Välsignad vare Gud, att vi ännu en gång hava kommit bland kristna!
Småleende svarade han:
— Gläd er ej för snart, landsman, ty de här ryssarne äro allt ena underliga kristna. Utom namnet skall ni finna mycket litet av kristendom ännu några månader bortåt av er resa.
— Kan så vara, genmälte jag, men likväl är det bättre än hedendom och avgudadyrkan.
— Nå väl, inföll han, jag skall säga er något. Med undantag endast av de ryska soldaterna i garnisonerna och några få invånare i städerna under vägen, är befolkningen i hela det övriga landet, på en sträcka av ytterligare mer än femton hundra kilometer, de värsta och mest okunniga hedningar i världen.
Och så var i själva verket även förhållandet, efter vad vi sedermera nogsamt fingo erfara.
Så vida jag studerat min karta rätt, befunno vi oss nu på det största sammanhängande landområde eller kontinent i hela världen. Så hade vi omkring två tusen kilometer till havet öster ut; över tre tusen till sydligaste
