kan med det i England brukliga sättet att uppelda alla rummen i huset medelst brasor i öppna spisar, ty så snart brasan är utbrunnen, sjunker rummets temperatur snart till jämnhöjd med den yttre luftens. Jag använde därför min egen metod att hålla varmt i rummen, såsom jag i det följande skall beskriva.
Sedan jag skaffat mig en våning i ett av stadens bättre hus, lät jag i det mellersta av de sex rummen uppföra en spis i likhet med en ugn, vilken behöll värmen och spred den likformigt ut över alla rummen, utan att elden kunde ses — alldeles som man brukar uppelda badhusen i England. På detta sätt hade vi alltid samma värmegrad i alla rummen, och huru kallt det än var utomhus, kunde vi dock ständigt fägna oss åt en behaglig temperatur inomhus — något som är att sätta värde på i ett land, där vinterkölden är så bitande och genomträngande som här. Bara man sticker näsan utom dörren, kan man frukta att få den röd och förfrusen; andedräkten står som en tjock rök ur en skorsten och skägget överdrages med rimfrost.
Jag tror sannerligen, att intet land i världen kan mäta sig med Sibirien, vad beträffar den starka kölden under vintern, om ej möjligen den stora nordamerikanska kontinenten under samma breddgrader. Om sommaren däremot är värmen ofta outhärdlig på de stora stäpperna, så att skillnaden i temperaturförhållanden under de olika årstiderna verkligen är ofantlig.
Men för att återgå till min vinterstation vill jag här anmärka, att det mest förvånansvärda var att finna ett gott och bildat umgänge på en plats, som eljest låg så långt utanför civilisationens råmärken — i en stad, belägen på det nordligaste Europas mest barbariska område, så nära Ishavet och blott några få grader från Novaja Semlja.
Men såsom jag redan anmärkt, var detta det land, dit alla statsförbrytare från Ryssland förvisas, och i staden fanns en stor mängd ryska adelsmän, officerare och hovmän. Bland andra stormän vistades här den ryktbare furst Galitzin, general Robostiski och flera andra personer av börd. Dessutom såg man icke så få förnäma damer.
Den skotske köpmannen, från vilken jag här skildes, hade under sina många resor fram och tillbaka genom denna stad gjort bekantskap med flera av de nämnda herrarna. Medan han ännu dröjde i staden, avlade vi tillsammans besök hos de flesta av hans bekanta, och härigenom blev jag satt i tillfälle att under de långa vinteraftnarna få njuta av ett det angenämaste umgänge.
En afton, då jag ibland andra herrar såg hos mig även furst X., en av den ryske tsarens förvisade ministrar, kom jag under samtalets gång att vidröra mina egna personliga förhållanden och skiftande öden. Furst X. hade just berättat mig en mängd märkvärdiga saker om det ryska kejsar-
