Hoppa till innehållet

Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/543

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
539

ströelsen i vårt eljest ganska enformiga liv. Vårt samtal rörde sig då om de mest olikartade ämnen — alltifrån den ryska styrelsen och ned till min ö fjärran i den stora oceanen. Läsaren finner alltså, att vi på det hela taget förde en ganska dräglig tillvaro och i betraktande av ställets avskilda läge voro ganska väl försedda med livsförnödenheter.

Mars månad hade nu ingått. Dagarnas längd hade ökats betydligt, och vädret hade blivit så mycket blidare, att man åtminstone utan olägenhet kunde fördraga en vistelse i det fria. Några andra resande, som jämte oss övervintrat i staden, började vidtaga förberedelser och göra sina slädar i ordning för att fortsätta resan över snöfälten.

»Förde ofta till oss villebråd.»

Som jag emellertid, efter vad jag redan omtalat, hade bestämt mig för att resa till Arkangel och ej till Moskva eller Östersjön, så hade jag ingen brådska utan stannade lugnt kvar på platsen tillsvidare, väl vetande, att fartygen söderifrån icke kunna begiva sig till dessa nordliga trakter förrän i maj eller juni. Om jag inträffade i Arkangel i början av augusti månad, så skulle ännu ej det första fartyget för året hava avgått därifrån.

Jag hade således ej, såsom de andra resandena, någon orsak att skynda mig, varför jag även fick vara ett overksamt vittne till, huruledes de samt och synnerligen lämnade staden före mig. Stadens egna köpmän pläga även varje år begiva sig till Moskva för att sälja pälsverk och istället inköpa och hemföra kuranta varor för sina butiker. Somliga av dem resa även till Arkangel i samma ärende, men som de hava en lång resa för sig och önska att vara tillbaka med första möjliga, anträda de sin färd så tidigt på våren, som naturförhållandena medgiva. Ty ju förr de komma tillbaka, desto större utsikt hava de att få hela det inköpta lagret omsatt. Handeln är nämligen av helt naturliga skäl livligare under sommaren och hösten än under den därpå följande långa och stränga vintern.

I maj månad började jag äntligen vidtaga anstalter för den förestående resan. Under det jag höll på härmed, kom jag att tänka på alla de perso-