70
Dock måste jag bekänna, att jag då icke haft den minsta tanke på, att min ammunition kunde förstöras genom explosion — jag menar, att mitt krut kunde antändas av blixten, och jag insåg nu, att det var just därför denna tanke så häftigt överraskade mig under åskvädret.
Och nu, då jag står i begrepp att för läsaren upprulla de vemodsfulla tavlorna ur ett fullkomligt ensligt liv — sådant han måhända aldrig förr hört omtalas — vill jag övergå till dess första början och följa händelsernas förlopp i den ordning, som de inträffade.
Enligt min beräkning var det den 30 september jag först satte min fot på denna hemska ö, på sätt som ovan är omtalat. Solen var då i höstdagjämningen och stod nästan lodrätt över mitt huvud, vadan jag gjorde den beräkningen, att min ö låg nio grader, tjugutvå minuter norr om ekvatorn.
Efter ungefärligen tolv dagars vistelse på ön föll det mig in, att jag i saknad av alla böcker och skrivmaterialier snart skulle förlora tidräkningen och kanske till och med icke kunna skilja söndagen från vardagarna. För att förekomma detta inristade jag ett slags almanacka på en grov påle, den jag gav form av ett kors och nedslog på det ställe av stranden, där jag först satte foten i land. Överst på denna fyrkantiga påle inskar jag med min kniv i stora bokstäver följande ord:
Här landsteg jag den 30 september 1659.
På stolpens sidor gjorde jag vidare för varje dag i veckan en skåra, dock
så att den, som betecknade söndagen, gjordes dubbelt så lång som de
övriga; den däremot, som utmärkte första dagen i månaden, fyra gånger så
lång. På detta sätt fick jag en kalender, genom vilken jag nödtorfteligen
kunde bibehålla tidräkningen för veckor, månader och år.
Härvidlag vill jag anmärka, att bland de många saker jag, såsom ovan är omtalat, hämtade under mina många resor till det strandade fartyget, även befann sig en del av mindre värde, som dock för mig blev till största nytta, ehuru jag hittills icke omnämnt dem. Så t. ex. fann jag — dock först sedan den omtalta »kalendern» redan var upprättad — både pännor, bläck och papper, jämte åtskilliga småsaker i kaptenens, styrmannens, överkonstapelns och timmermannens kajutor, däribland fyra kompasser, en del matematiska och astronomiska instrument, solvisare, kikare, kartor och läroböcker i navigeringskonst m. m., vilket allt jag räddade utan att tänka över, huruvida det skulle komma mig till nytta eller ej.
Dessutom fann jag även trenne väl bevarade biblar, några böcker på portugisiska språket, bland vilka voro tre bönböcker, samt flere andra böcker, på vilka jag tog noga vara.
Ej heller får jag glömma att omtala, att vi ombord å fartyget hade en hund
