och tvenne kattor, ur vilkas historia jag längre fram torde få tillfälle att berätta något. Kattorna hade jag tagit med mig på flotten, men hunden hoppade självmant i sjön och sam i land efter mig, då jag första gången varit ombord och reste hem med min laddning. Denne hund var under många år min trogne följeslagare och ett sällskap i ensamheten; jag skulle blott önskat att han haft förmågan att tala till mig.
Såsom jag nyss nämnde, fann jag ombord å skeppet pännor, bläck och papper, med vilka saker jag till det yttersta hushållade, och läsaren skall få se, huruledes jag, så länge bläcket varade, samvetsgrant förde bok över mitt dagliga liv. Då bläcket tog slut, måste jag även upphöra med mina anteckningar, ty jag kunde icke med några mig till buds stående medel tillverka nytt.
Denna brist kom mig att tänka på, att ännu mycket fattades mig, trots allt jag lyckats hopsamla. Sålunda behövde jag — utom bläck — en spade, en hacka och en skovel till att uppgräva och bortskaffa jorden, samt nålar och tråd. Vad linne angår, lärde jag mig snart att utan vidare svårighet undvara sådant.
Bristen på dessa verktyg gjorde att varje arbete jag företog mig skred tungt och långsamt fram; så till dömes förflöt nära nog ett helt år innan jag lagt sista hand vid inredningen av min bostad och fullbordat palissaden framför densamma. Pålarne eller stolparne, vilka voro så tunga, att jag med svå-
