72
righet kunde lyfta dem, måste fällas och tillhuggas i skogen, och detta arbete samt i ännu högre grad forslingen hem tog en rundlig tid i anspråk. Under stundom hände det till och med, att jag behövde tvenne dagar för fällandet och hemforslingen av en enda sådan påle, och därefter åtgick ytterligare en dag att driva ned den i jorden. För detta ändamål använde jag i början en tung träklabb, vilken jag sedermera utbytte mot en järnstör. Emellertid var detta arbete i alla händelser ytterst ansträngande och tidsödande. Men behövde jag väl bara bekymrad över att något, som jag hade för händer, tog lång tid? Hade jag icke tid nog framför mig att uträtta både detta arbete och mera därtill? Jo, i sanning! Jag fruktade tvärtom, att arbete skulle fattas mig, sedan jag väl fullbordat min fästning, så vida jag icke då ville genomströva ön för att skaffa mig näring — något, vartill jag använde flere eller färre timmar varje dag.
Jag började nu allvarligen övertänka min belägenhet och de förhållanden, till vilka jag var hänvisad, och jag gjorde en skriftlig förteckning över allt vad jag ägde, icke i tanke att någon efterkommande skulle få nytta därav, ty jag ägde i sanning föga utsikt att få några arvingar; utan för att förströ mina tankar och hindra dem att dagligen återkomma till det fasansfulla i min belägenhet.
I samma mån mitt förnuft började bliva herre över den modlöshet och förtvivlan, som första tiden hotade att överväldiga mig, sökte jag tillägna mig all den tröst, som mitt läge verkligen innebar, genom att sätta det goda däri upp emot det onda, så att jag tydligen kunde inse, att mitt öde icke var det svåraste. Sålunda uppgjorde jag ett verkligt konto med debet och kredit, över å ena sidan de förmåner jag åtnjöt, å andra de svårigheter och lidanden jag var underkastad, enligt följande schema:
| ONT. | GOTT. |
| Jag har blivit kastad på en förfärlig, obebodd ö och saknar allt hopp om befrielse därifrån. | Men jag är vid liv och fann ej min död i vågorna såsom alla mina kamrater. |
| Jag är liksom avsöndrad och utstött från hela världen för att bliva en olycklig varelse. | Men jag är också avsöndrad från besättningen för att bliva bevarad åt livet, och Han som så underbarligen räddade mig från döden, kan även befria mig ur min nuvarande belägenhet. |
| Jag är lösryckt från mänskligheten; jag är en från allt mänskligt samfundsliv utestängd eremit. | Men jag förgås icke av hunger; jag försmäktar icke i en öken utan medel att uppehålla livet. |
| Jag har inga kläder att skyla mig med. | Men jag befinner mig i ett varmt klimat, där jag knappt skulle kunna bära kläder, om jag även hade sådana. |
