74
klippan var totalt genombruten och jag befann mig i det fria utanför palissaden.
Nu hade jag icke blott en bekväm in- och utgång — och därtill en hemlig sådan — till mitt tält och mina förrådsrum utan även tillräcklig plats för att förvara alla mina saker.
Härefter tog jag itu med att förfärdiga sådana ting, av vilka jag var mest i behov, särskilt en stol och ett bord. Ty utan dessa möbler var jag icke i stånd att njuta av de få bekvämligheter, som fallit på min lott. Jag kunde varken skriva, äta eller uträtta en mängd andra göromål med samma nöje, som om jag finge sitta vid ett bord.
Jag började således mitt arbete, och härvidlag vill jag inflika den anmärkningen, att eftersom förnuftig tanke är den matematiska vetenskapens grundlag och väsen, så måste var och en, genom att förnuftigt beräkna och avpassa allt, med tiden komma därhän, att han vinner skicklighet i varje mekanisk konst, varom han sålunda vinnlägger sig, Jag hade aldrig i mitt liv brukat något verktyg och dock kom jag slutligen därhän, att jag genom flit, övning och planmässighet kunde förfärdiga allt vad jag behövde, fastän bristen på verktyg ofta var kännbar. Men även sådana förutan tillverkade jag flerfaldiga saker, och några, som kanske aldrig förr blivit på sådant sätt förfärdigade, endast med tillhjälp av en skarvyxa och bila, ehuru jag måst nedlägga ett oändligt arbete på dem.
Om jag till exempel behövde ett bräde, hade jag ingen annan utväg än att fälla ett träd och med yxan hugga det på båda sidor, tills det blev tunt som en planka, varefter jag avjämnade det med skarvyxan. På detta sätt erhöll jag visserligen endast ett enda bräde av hela trädet, men jag måste vara nöjd därmed och tåligt finna mig i det långsamma arbetet. För övrigt hade jag ju gott om tid, och det gjorde egentligen föga till, om jag använde den på ena eller andra sättet.
Som jag nyss omtalade, gjorde jag mig först och främst ett bord och en stol, varvid jag använde de kortare bräder, som funnits ombord å fartyget. När jag sedermera på ovan omtalade sätt hunnit förfärdiga en tillräcklig mängd bräder, uppsatte jag vid grottans ena sida flere stora hyllor av en halv meters bredd, den ena över den andra, för att på dem förvara alla mina verktyg, spikar och järnsmiden. Genom denna anordning fick var och en sak sin bestämda plats, så att jag med lätthet kunde finna vad jag behövde. Därjämte slog jag in pinnar i sandstensväggen för att på dem upphänga mina bössor och andra lämpliga persedlar. Min grotta bildade nu ett verkligt nederlag av allehanda nödvändighetsartiklar, och det var icke så litet glädjande för mig att hava mina effekter i så god ordning och så nära till hands; i synnerhet kände jag mig tillfredsställd över att mitt magasin var så väl försett i alla för mig nödvändiga avseenden.
