önskan att få skada nämnda unga dam, liksom en rasande hund skulle göra med en elak kattunge.
— Vad tycker du om det, onkel? frågade Archie, vilken, såsom huvudet för en familj, ansåg att disciplinen måste upprätthållas framför allt.
— Jag är mycket överraskad och förvånad; men hon är ju ändå blott en flicka och måste ha sin lilla fåfänga, hon som alla de andra, svarade doktor Alec med en suck, som om han hade väntat att i Rosa finna ett ädlare väsen, upphöjt över alla jordiska frestelser.
— Nå, vad ämnar ni göra åt saken, sir? frågade Geordie, som storligen undrade vilket straff man borde ålägga en kvinnlig brottsling.
— Eftersom hon är så begiven på prydnader, är det kanske bäst att vi ge henne en näsring också. Jag har en sådan någonstädes, som en skönhet på Fidjiöarna en gång burit, jag skall söka reda på den, sade doktor Alec, i det han lämnade Pokey åt Jamies vård och steg upp, som om han på fullt allvar ämnade utföra sitt förslag.
— Bra, bra! Vi ska ta och göra det på rak arm! Se här en liten borr; håll i henne ni, gossar, medan jag gör hennes lilla näpna näsa i ordning! ropade Charlie och sköt undan kuddarna, medan de andra gossarna dansade omkring soffan på verkligt Fidjiömaner.
Det var ett förfärligt ögonblick för Rosa, ty det var ju henne omöjligt att springa sin väg. Hon kunde endast med den ena handen fatta om sin i fara svävande näsa, under det hon bedjande utsträckte den andra och uppgav ett sönderslitande skrik:
— O, onkel, rädda mig, rädda mig!. Och det förstås att han räddade henne; och när hon befann sig i fullkomlig säkerhet, skyddad av hans starka arm, då bekände hon sin dårskap med så mycken ödmjukhet, att gossarna, sedan de skrattat duktigt åt henne, beslöto att förlåta henne och kasta hela skulden på fresterskan Ariadne.
FEMTONDE KAPITLET.
Husliga dygder.
— Vad i alla dagar tänker min flicka på här i sin ensamhet och med en så högtidlig min? frågade doktor Alec, då han en novemberdag kom in i biblioteket och fick se Rosa sittande där, med hopknäppta händer och ett mycket tankfullt utseende.
