Sida:Rosa eller De åtta kusinerna 1922.djvu/114

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— Jag frågar mera efter mina kusiner än mina örhängen; jag giver dig därför mitt löfte, och jag skall hålla det.

— Skäms då inte, prins, att köpslå om det som du så väl vet är rätt. Låt henne behålla sina små dinglidanger, om hon vill, och var inte dum, skrek Archie och klev förargad fram från sin plats bakom tidningshögen,

Men Rosa längtade att få visa tant Jessie, att hon verkligen kunde begagna sitt inflytande till gossarnas bästa, och sade därför mycket allvarsamt:

— Nej, det är inte mer än rätt och billigt, och jag vill ha det så; då skola ni åtminstone tro att jag menar allvarsamt. Se här, tag ni båda och fäst var sin av dessa vid er klockkedja för att påminna er om vår överenskommelse. Jag skall inte glömma den, ty hålen i öronen gro snart igen, så att jag inte kan begagna örhängen, om jag än aldrig så gärna skulle vilja det.

Under det hon så talade, räckte hon en liten örring till vardera av kusinerna, och då dessa sågo, hur uppriktigt hon menade, åtlydde de henne. När nu panterna voro väl fastgjorda vid deras urkedjor, räckte Rosa dem var sin hand, och de båda gossarna gåvo henne en hjärtlig handtryckning, både roade och förlägna över den del de hade i denna överenskommelse.


SJUTTONDE KAPITLET.
Rosas nya dräkt.

— Ack, sir, det är visst bäst att ni går dit upp nu genast. Annars är jag rädd att det blir för sent, ty jag hörde miss Rosa säga, att hon är övertygad att ni ej skall tycka om det, och att hon aldrig skall våga visa sig för er, utstyrd på det viset.

Detta yttrade Phebe, i det hon stack in huvudet i doktor Alecs rum, där han var sysselsatt med läsning.

— Jaså, de hålla på därmed nu! sade han och steg genast upp liksom fattande ett beslut.

— Ja sir, de tala för saken så mycket de förmå, och miss Rosa ser ut, som om hon icke riktigt visste hur hon skulle bete sig, ty allt är modernt och fint och hon ser mycket präktig ut däri. Fast