Sida:Rosa eller De åtta kusinerna 1922.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

under det onkel Alec med mycken ridderlighet hjälpte sin dam ur vagnen. Därpå bugade de sig, kastade sig på Archies kommando åter i sadeln, och så bar det av under muntert hojtande fram genom alléen.

— Detta var utmärkt roligt, tycker jag nu, när det är lyckligen överståndet, sade Rosa, då hon sprang uppför trappan, oupphörligt vändande på huvudet för att se hur de präktiga tofsarna på hennes burnus svängde.

— Jag skall skaffa dig en ponny, så snart du blir litet starkare, sade doktor Alec och betraktade henne leende.

— Hu då, jag skulle inte kunna rida på ett av de där förskräckliga, yra små kräken! De rulla ju med ögonen och skutta i väg med sådan fart, att jag skulle dö av ångest! ropade Rosa helt ängsligt.

— Är du en stackare, Rosa?

— Ja, när det gäller hästar, onkel.

— Nå, då ska vi inte tala mera därom. Kom nu och se mitt nya rum! Och därmed förde han henne med sig trappan uppför, utan att yttra ett ord mera om saken.

— Se dig nu riktigt omkring och låt mig höra hur du tycker om det, sade onkel Alec, i det han öppnade dörren för henne, medan Phebe sågs försvinna utför trappan åt gården med sopskyffel och dammborste.

Rosa gick fram till mitten av rummet. Där stannade hon och såg sig omkring med en min, som ljusnade allt mer och mer ju längre hon såg, ty allt var oigenkännligt.

Detta rum, som sköt ut över biblioteket, hade blivit tillbyggt för att tillfredsställa någon nyck och ej begagnats på många år utom vid jultiden, då det gamla huset alltid var överfullt. Det hade tre fönster: ett åt öster med utsikt över viken, ett åt söder, där kastanjerna nu grönskade så härligt, och ett åt väster, åt kullen och solnedgången till. Solen gick just nu ned och spridde ett rött sken, vilket uppfyllde rummet liksom med en förtrollad glöd; ett sakta sorlande hördes från havet, och en trast kvittrade sitt »god natt» bland de nylövade träden.

Indiska bastmattor betäckte golvet, och däröver låg här och där en brokig mattbit; i den stora spiseln flammade en munter brasa för att rensa luften i det på så länge ej bebodda rummet. Soffor och stolar av bamburör stodo överallt, och i alla de trevliga vråarna funnos de allra besynnerligaste små bord: på ett av dem stod en vacker sykorg, på ett annat en skrivpulpet, och på ett tredje lågo