Sida:Rosa eller De åtta kusinerna 1922.djvu/85

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

ty hon jagade hela flocken av pojkar ut ur rummet, likt en retad höna, som försvarar sina kycklingar. De begåvo sig alla strax av, så fromma som lamm. De små rusade bort ur huset, men de tre äldsta gingo blott in i rummet bredvid och stannade där, i hopp att finna ett tillfälle att förklara saken, ursäkta sig och sålunda blidka Rosa.

— Hon har varit utomordentligt snäll emot Mac, började Steve i en ton av självförebråelse.

— Ja, mycket snällare än hans egen bror, inföll Archie, som var glad att i en annans felaktighet finna en avledare för sitt missnöje med sig själv.

— Ä, det är inte värt att du predikar, ty ni ha inte gjort mera för honom någon av er, och det skulle ni mycket väl ha kunnat, ty Mac tycker mer om er än om mig. Jag förargar honom alltid, påstår han, och det är verkligen inte mitt fel, att han är så retlig, anförde Steve till sitt försvar.

— Vi ha alla varit egennyttiga och försummat honom, så det är inte värt att vi gräla om den saken, utan försöka att bättra oss i stället, sade Archie och tog helt ädelmodigt på sin del mer än tillbörligt var av förebråelserna, ty han hade varit mera uppmärksam än någon av de andra.

— Rosa har varit honom trofast och stått vid hans sida lik en god ande, så det är verkligen inte underligt, om han helst vill ha henne omkring sig. Det skulle jag också vilja, om jag vore i hans ställe, inföll Charlie, med en känsla av att han ej gjort den »lilla rara ungen» full rättvisa.

— Jag ska säga er en sak, gossar, vi ha inte varit hälften så snälla emot Rosa, som hon förtjänar, och vi få allt lov att på ett eller annat sätt reparera skadan, sade Archie, som hade en stark hederskänsla i fråga om att betala sina skulder, vore det också blott till en flicka.

— Jag skall falla på mina knän och be henne om förlåtelse, för att jag har behandlat henne som om hon vore ett barn, ty det är hon riktigt rasande över. Ja, när jag tänker på det, så är hon ju bara två år, eller så omkring, yngre än jag. Men hon är så liten och näpen, att hon alltid förefaller mig som en docka. — Och prinsen skådade ned ifrån sin höjd, som om Rosa vore rent av en dvärginna i jämförelse med honom.

— Så docka du tycker hon är, så ska jag säga dig, att hon har ett utmärkt gott hjärta och ett gott huvud med, om du vill tro det eller ej. Mac säger, att hon fattar somliga saker mycket bättre än han,