in i förstugan och tiggde socker, kattungarna sutto i knäet på gästerna och gjorde menande tecken åt maten till, och de brokiga hönsen plockade helt lugnt upp smulorna ifrån golvet, under det att de med sitt muntra kacklande instämde i den allmänna glättigheten.
Till och med Mac, som kommit dit så trög och ledsen, sågs hoppa över gärdesgårdarna, som om han rakt inte kunde undgå att bli smittad av den allmänna munterheten; och när Rosa kom springande efter honom med hans bredskyggiga hatt, gjorde han henne det livande förslaget att de skulle begiva sig till skogen och jaga ekorrar.
Jamie och Pokey blevo genast inskrivna i Bergshyddans lätta infanteri — ett verkligen storartat regemente, bestående uteslutande av officerare, alla med trekantiga hattar och med fanor i händerna samt svängande stora svärd eller slående på trummor. Det var ett skådespel som kunde liva upp den trögaste, när detta tappra kompani i full uniform marscherade ut från gården, medan kapten Dove — en högtidlig elvaåring med stort huvud — utdelade sina order med en generals hela allvar och hans regemente åtlydde dem med mera villighet än skicklighet. De små syskonen Snow buro sig alls inte dumt åt, och löjtnant Jack Dove var storartad att skåda; likaså trumslagaren Frank, husets springpojke, när han av hjärtans grund ramlade på med trumpinnarna. Jamie hade »exercerat» förr, så han blev genast utnämnd till överste, men Pokey var den roligaste av alla och framkallade starka applåder från åskådarna, där hon utgjorde eftertruppen, med den trekantiga hatten neddragen över ena ögat, fanan släpande över axeln och trävärjan pekande rätt upp i vädret. Hennes ansikte strålade av förtjusning och lockarna svajade för vinden, då hon stultade framåt på de små tjocka benen under fåfänga bemödanden att hålla takten som en karl.
Det är förvånande vad alla barnen funno mycket att göra vid Bergshyddan, och Mac, som hade inbillat sig att han blott skulle komma att ligga i en hängmatta och låta läsa högt för sig, var mest sysselssatt av alla. Han blev anmodad att utstaka och lägga grunden till en stad, som barnen ämnade anlägga, och han fann mycket nöje i att planera små gator, utstaka tomter att bygga på, anordna vattenledningar och bestämma platser för allmänna byggnader, ty Mac var ännu en pojke, oaktat sina femton år och sin smak för läsning.
Med ett ord, de förde alla ett glatt liv; ty flickorna Atkinson
