Hoppa till innehållet

Sida:Rosen på Tistelön 1942.djvu/209

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Och nu, Gud välsigne dig, mitt kära barn! Jag slutar med många hälsningar från gubben, från Josefina och Annika.

Din hulda och omsorgsfulla moder

Katrina Arnman.

P. S. Jag bryter upp brevet igen för att säga dig, att Mellberg dog i natt. Jag är alldeles yr i huvudet — tjänsten kan väl icke länge vara obesatt!



13 Rosen på Tistelön.193