Sida:Rosen på Tistelön 1942.djvu/269

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

na när Rosenberg är borta och jag icke är med honom — ty det har jag satt mig i sinnet, att jag skall följa med minst två resor till Frankrike. Men om hösten komma vi säkert, och då får du väl se om jag icke tagit upp mig. Pappa har lovat mig en egen kassa att köpa grannlåtssaker för … ty, ser du, när en blir fru, måste en följa bruket, och jag tänker icke spara på kassan.

— Men om Rosenbergs förtjäntser bli klena, får du väl i stället använda dina pengar till hushållet, tänker jag.

— Ja, det förstås, jag ämnar rätta mig efter omständigheterna. Få vi god råd, vill jag slå på och leva präktigt, men kniper det, nå vad sen? Jag skulle icke ha det minsta emot att sälja hela hemgiften, som pappa lovat mig, om jag därmed kunde hjälpa och tjäna min man. Men det kommer nu alldeles icke i fråga, ty han är så driftig och arbetsam, klok och förståndig, att vi nog bärga oss … Nu kunde du väl sova litet, Anton, medan jag går ner och sätter fram kaffet! Jag är säker på, att Rosenberg redan en lång stund sett på klockan.

Gabriella steg upp, men dröjde händelsevis några minuter vid fönstret för att locka på Antons lilla siska, som han nyss erhållit av Erika till sällskap i sin ensamhet. Dock långtifrån att fängslas av fågeln, fästes hennes blick på ett annat föremål. — Anton! utbrast hon omedvetet, men hejdade sig strax.

Om det bekymrat den sjuke ynglingen eller han kommit att vända sig om, skulle han fått se hur Gabriella med hög rodnad på kinderna drog sig tillbaka från fönstret.

I stället för att gå ned och se om kaffet, hastade hon till sin egen kammare, där hon rev upp och ned i sina lådor, tills hon fann några småsaker, som hon i hast satte på sig framför spegeln, då Lena öppnade dörren och med ett utseende, som redan förkunnade en viktig nyhet, ropade: — Mamsell Ella …


251