där onda kommer vid, så är det så att det icke blir avhjälpt förrän hela fiskläget ätit sig mätt. Ett så långvarigt kalas går icke av för hackor, och den, som skall bestå fiolerna, bör icke hicka för första knäcken.
Birger syntes högeligen missnöjd, men utan att säga det minsta sårande till sin far, yttrade han, vänd åt Arnman: — Jag är övertygad om, att ingenting kan vara att befara för någon av oss då saken handhaves klokt. Och skulle någon liten brist uppstå, så har jag väl fått stå värre kast.
— Men jag tycker vi haft nog i år! fortfor gubben, retad av Birgers lugn och bestämdhet. Kan det inte vara nog med att skonerten — så lågt assurerad — gick, utan att man också skall ruinera sig på …
— Nå, käre pappa, tala icke så! bad Gabriella och lade smekande sin arm om faderns hals. Icke skall pappa säga så om skonerten, som Rosenberg förde.
— Rosenberg eller någon annan, det är detsamma. Men kom icke med ditt snick-snack, barn, när män tala allvar!
— Jo, pappa, det gör jag visst, ty jag har ej hjärta att höra hur styggt pappa yttrar sig.
— Så gå din väg och lämna mig i fred!
Vid denna i kort och tämligen kärv ton uttalade uppmaning visade sig Gabriella i den grad nedslagen, att gubben, alltid behärskad av sin svaghet för henne, började spetsa läppen till ett leende, vilket tydligt sade: — Bliv kvar — du vet ju, att jag alltid vänder, åt det håll, varifrån du säger att vinden blåser!
Gabriella kände sin övermakt, men långtifrån att missbruka den smekte hon sin fars hand med en ödmjukhet, vilken väl klädde henne, och då Haraldsson för att göra sin avgud till viljes ej vidare yttrade sig i saken, föredrog han att i tysthet förarga sig i sin kammare, där han också hela dagen förblev ensam med sitt vresiga lynne.
— Jag råkade illa ut hos gamlefar! sade Arve utan att lik-
278
