Sida:Rosen på Tistelön 1942.djvu/309

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Och den där kärleken, om den får gå framåt, kommer att göra oss ett fult streck.

— Du misstager dig fullkomligt i detta fall; men även om du hade rätt — jag förutsätter det blott — vilket fult streck kunde den hederlige jaktlöjtnanten göra oss?

— Å, bara det lilla, helt lilla, inföll Anton med ett hånskratt, att låta oss dingla i galgen!

— Vad kommer nu åt dig? yttrade Erika med ett lugn, som kostade henne en oerhörd ansträngning. Vad drömmer du åter för galenskaper? Låt mig ej höra dig tala så!

— Nej, nog kan jag tiga — se du i stället på hur satan driver sitt spel! Det är just ett kalas som anstår honom, när den mördades son och mördarens dotter träda i brudstol.

— Är du alldeles tokig, Anton — vem talar eller tänker på sådant? Än vet vi ju icke, att Rosenberg är död. Dessutom har Gabriella ännu ett år kvar att vänta honom.

— Och när det är slut — ett år förgår snart?

— Då kan ju Rosenberg vara här och fira sitt bröllop.

— Men om han icke kommer, vad sker då? frågade Anton med ett listigt uttryck. Tänker du, att Ella blir honom trogen?

— Det är svårt att veta — vi bör ej försöka att intränga i framtiden, Lämna det!

— Där stannar du, för att du icke törs tänka längre! sade Anton föraktligt. Men hör du, Erika, jag säger dig, att du lika väl som jag vet vad som händer … Du är ändå klok — du tiger.

— Vet då någon dödlig vad som skall hända? Övergiv dina galna inbillningar och sysselsätt dig med bättre och förståndigare ämnen!

Anton log och pekade på sitt huvud. Det vill icke komma till rätta med sådana tankar du åsyftar. Men efter vi ej

291