förgäves att möta hennes sänkta blick, att ingen synd är så svår, ingen skuld så stor, att inte ett förbättrat liv kan utplåna den? Ensam förmår jag dock inte, såsom jag redan sagt er, att fullborda ett sådant arbete — men ni, mamsell Erika, ni skulle, det vet jag, ännu kunna göra mig till människa. Men jag ser nog av er rörelse, att ni tänker på annat: ni tror ert samvete uppmana er att anklaga oss. Gör då som ni vill, men överväg noga följderna! Ni skall trassla in er i en långvarig rannsakning, utan att ni får oss fällda, och detta kan aldrig ske, emedan inga vittnen finnas. Vi neka bestämt till allting och gå fria från saken. Er återstår då endast minnet att i grund ha förstört en människa, vilken ni kunnat rädda och dra tillbaka från avgrunden.
Striden i Erikas hjärta begynte på nytt. — Lämna mig tre dagars ro! suckade hon. Jag måste ha tid att reda upp mina förvirrade tankar.
— Undanflykter — om tre dagar eller tre veckor är ni säkert lika villrådig. Aldrig skall ni förlika er med den rysliga tanken att bli Birger Haraldssons hustru, förrän det oåterkalleligen är avgjort. Sedan känner jag er för väl för att inte veta, att er själ, som är så stark, också skall uppfylla det ni åtagit er.
— Gör vad ni vill, Birger! Vill ni inte vänta dessa tre dagar, så lämna mig, ty, vid den allsmäktige guden, i afton tvingar ni intet ord av mig!
Birger såg den fasta ståndaktighet, som präglade hennes ansikte. För att vinna en sådan hustru var det väl värt att foga sig efter de villkor, hon gjorde, ehuru han tillräknade sig som en stor svaghet att ge efter för en kvinnas vilja. Men den enda kvinna, som kunde förmå honom till detta var Erika. Sakta gick han ur kammaren och sade blott i förbigående: —— Om tre dagar kommer jag tillbaka.
58
