— Det här är verkligen bra mycket bättre än stolen, som jag ägnat mig åt med en sådan energi, att jag brutit ryggen av två »damer» och nästan förstört den gamla gungstolen. Emellanåt tog jag mig en sväng med denna tunga »dam», i tanke att det skulle vara en god övning, för den händelse att jag någonsin skulle få dansa med korpulenta damer. Och Mac antydde med en knyck på huvudet Annabel, som glatt klunsade i väg med mr Tokio, vars gula ansikte strålade, då hans om glaskulor påminnande ögon vilade på hans mulliga fästmö.
I det hon lade band på sin munterhet vid tanken på Mac och den gamla gungstolen, sade Rose i förebrående ton:
— Ehuru en hednisk kines, borde Fun komma dig att blygas, för han gjorde inga fåniga frågor, utan gick och friade som en förståndig liten man, och jag hyser inte minsta tvivel om att Annabel kommer att bli mycket lycklig.
— Välj åt mig en lämplig gudom, och jag ska försöka tillbedja. Kan jag göra mer för att skaffa min karaktär upprättelse? svarade Mac, i det han säkert landsatte sin dam och började fläkta henne med solfjädern.
— Hur skulle det vara med Emma? frågade Rose, vars sinne för det löjliga var starkt utvecklat och som icke kunde motstå sin lust för att göra Mac förfärad.
— Aldrig! Det ilar i mina tänder, när jag tittar på henne i kväll. Jag antar, att den där toaletten är »förfärligt söt och efter sista modet», men jag tycker, att hon ser ut som en rutig glass. Och Mac vände henne med en rysning ryggen, ty han var mycket känslig för alla slags dissonanser.
— Ja, det gör hon verkligen, och den där blandningen av choklad, ärtgrönt och skärt är helt enkel avskyvärd, ehuru många nog anser den »chic», för att använda ett av hennes favorituttryck. Jag antar, att du kommer att klä din hustru som en spartansk matrona på Lycurgus' tid, tillade Rose, skrattande.
— Jag väntar, tills jag fått henne, innan jag bestämmer det. Men en sak är jag säker på — hon
