mening att säga ett ord, förrän jag gjort mig förtjänt av rättigheten att hoppas på något i gengäld. Jag kan icke ta det tillbaka, men jag kan önska dig framgång, och det gör jag, därför att du förtjänar det allra bästa. Och Mac tog några steg, som om han ämnat gå utan vidare och bära det oundvikliga så manligt, han kunde.
— Tack. Det kommer mig att känna mig mycket otacksam och ovänlig. Jag önskar, att jag kunde ge dig det svar, du önskar, ty, Mac, jag håller verkligen mycket av dig på mitt eget sätt Och Rose blickade upp till honom med ett sådant ömt deltagande och en sådan uppriktig tillgivenhet, att det icke var underligt, att den stackars gossen fattade litet hopp och sade på sitt besynnerliga sätt:
— Skulle du inte kunna ta mig på prov, medan du väntar på den riktiga hjälten? Det dröjer kanske år, innan du finner honom. Under tiden kunde du öva dig med mig i det, som skulle bli till nytta, när du funnit honom.
— O, Mac, vad ska jag ta mig till med dig? utbrast Rose, på vilken detta högst karaktäristiska giljande gjorde ett sådant egendomligt intryck, att hon icke visste, om hon skulle gråta eller skratta.
— Fortsätt bara med att hålla av mig på ditt eget sätt och låt mig älska dig så mycket jag kan på mitt sätt. Jag ska försöka vara belåten med det. Och han fattade båda hennes händer med så bönfallande min, att hon kände sig otacksammare än någonsin.
— Nej, det vore inte rättvist, ty du skulle älska mig mer, och vad skulle det då bli av dig, om hjälten komme?
— Jag skulle bli lik farbror Alec i ett hänseende åtminstone — i fråga om trofasthet, ty min första kärlek skulle bli min sista.
Det gick direkt till Roses hjärta, och i en hel minut stod hon tyst och blickade ned på de två starka händer, som höllo hennes så fast och dock så ömt, och genom hennes själ drog tanken: »Måste även han förbli ensam i hela sitt liv? Jag har ingen, som jag älskar, liksom min mor hade, och varför skulle
