Hoppa till innehållet

Sida:Rosor i blom 1927.djvu/174

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

alla att skratta, och d:r Alec fördes fram till soffan på en våg av munterhet. Då han väl befann sig där, beordrades alla utom tant Plenty och Rose bort av Mac, som nu förde befälet och tycktes ha förvandlats från skald till läkare.

— Det måste vara alldeles tyst i huset, och han måste sova så fort som möjligt efter resan, så säg nu adjö, allesammans, och kom tillbaka i morgon, sade han i det han med ängslig min iakttog farbrodern, som satt tillbakalutad i soffhörnet, medan fyra kvinnor togo av honom schalarna, två bröder skakade hans händer med korta mellanrum, tre pojkar slogos om att få dra av honom galoscherna och tant Myra höll en flaska med luktsalt under hans näsa, så fort hon kom åt.

Med svårighet blev huset delvis utrymt, och medan sedan tant Plenty satt och vakade över sin gosse, smög Rose sig ut för att se efter, om Mac följt med de andra därifrån, ty än så länge hade de icke fått tala med varandra, ehuru deras ögon och händer mötts.




XIX.
KORT OCH GOTT.

I hallen fann hon Steve och Kitty, och de tycktes ha det så trevligt, att hon skulle ha smugit sig bort, om de inte hade sett och ropat på henne.

— Han har inte gått. Jag gissar, att du finner honom i salongen, sade Steve, som med en älskares instinkt förstod innebörden av den hastiga blick, hon kastat på rockhängarna.

— Bevars nej då! Archie är där, så han har nog haft förstånd att stiga in i det allra heligaste och vänta, såvida du inte vill, att jag ska gå efter honom? tillade Kitty.

— Nej tack, jag går in till honom, när jag träffat