— I så fall — farväl till nyåret! Och Mac försvann bakom gardinerna.
— Min kära Rose, du måste verkligen ta hand om den där kamraten, innan han blivit en riktig björn. Alltsedan du reste, har han levat bland sina böcker och gjort sådana framsteg, att vi lämnat honom i fred, ehuru hans mor stönar över hans sätt. Jag ber dig att polera upp honom litet, ty det är på tiden, att han gör rättvisa åt den begåvning, som ligger bakom hans uppträdande, sade farbror Mac, som kände sig riktigt skandaliserad av sin sons sätt att tala rent ut.
— Jag känner honom alltför väl för att fästa mig vid hans taggar. Men andra gör det, så jag ska ta hand om honom och laga, att han gör familjen heder, svarade Rose beredvilligt.
— Ta Archie till mönster, för han är en på tusen, och den flicka, som får honom, hon får något extrafint, det försäkrar jag dig, tillade farbror Mac diplomatiskt.
— O, vad jag är trött! utbrast Rose och sjönk ner på en stol, då det sista ekipaget rullade bort mellan ett och två på morgonen.
— Vilken är numera miss Campbells åsikt? frågade d:r Alec.
— Min åsikt är den, att miss Campbell otvivelaktigt får ett muntert liv, om hon fortsätter, såsom hon börjat, och att hon än så länge finner det förtjusande, svarade flickan småleende.
IV.
TÖRNEN BLAND ROSORNA.
Oktober och november förflöto hastigt, och julen stod för dörren med alla sina trevliga hemligheter, bjudningar och goda önskningar.
Rose satt i sitt eget lilla allra heligaste innanför salongen och var ivrigt upptagen av att göra i ordning julklappar åt alla de kära femhundra vännerna, som tycktes hålla av henne allt mer och mer, ju
