snabba nålen tjusade honom, den lilla broschen, som höjdes och sänktes samtidigt med hennes lugna andhämtning, det enkla arbetet och det ordentliga sätt, varpå hon samlade ihop trådändarna i en liten påse. Han tilltalade henne sällan, rörde aldrig hennes sykorg, ehuru han rörde om i Roses, om han ville ha en sax eller ett snöre; någon enstaka gång vågade han ta med sig till hennes någon kuriositet eller något vackert, då ett skepp anlänt från Kina; han endast satt och tänkte på henne, föreställde sig, att detta var hans vardagsrum, detta hennes sybord och att de två sutto där som man och hustru.
Vid detta stadium av det lilla kvällsdramat brukade han känna sig medveten om en sådan stark önskan att göra något överilat, att han tog sin tillflykt till en ny form av berusning och föreslog musik, emellanåt så abrupt, att Rose stannade mitt i en mening och såg på honom, helt överraskad av att möta ett sällsamt upprört uttryck i de eljest så lugna, gråa ögonen.
Efter att ha vikt ihop sitt arbete gick då Phebe fram till pianot, som om hon känt sig glad åt att få ge utlopp åt det inre liv, som hon icke tycktes ha förmågan att uttrycka annat än i sång. Rose följde med för att ackompanjera henne, och Archie förflyttade sig till en mörk vrå, varifrån han kunde se Phebes ansikte, när hon sjöng, och i en halvtimme hängiva sig åt obegränsad hänförelse. Phebe sjöng aldrig så bra som vid dessa tillfällen, ty den vänliga atmosfären verkade på henne som solsken på en fågel, kritiken var sällsynt och mild, berömmet hjärtligt och överflödande, och hon uttömde sin själ lika fritt, som en källa sprudlar upp, när dess dolda källsprång är fullt.
Rose uppdagade snart allt, och på senaste tiden hade hon börjat känna sig ungefär så, som hon inbillade sig, att väggen måtte ha känt sig, när Pyramus giljade Thisbe genom sprickorna. Till en början blev hon litet rädd, sedan road, därpå ängslig och slutligen hjärtligt intresserad, såsom varje kvinna blir av dylika angelägenheter, och fortsatte villigt att tjänstgöra som medium. Hon sade ingenting, utan väntade på att Phebe skulle tala; men Phebe var tyst och
