Sida:Rosor i blom 1927.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

hand om dig. O, Charlie, hur kunde du göra det? Hur kunde du, när du lovat mig? Och glömmande sin fruktan i den plötsliga känsla av skam och förtvivlan, som kommit över henne, sprang Rose fram, grep tag i hans hand, ryckte bort den från dörrvredet och låste dörren. Sedan sjönk hon ner i en stol och slog händerna för ansiktet, som om hon icke uthärdat att se honom stå där med detta uttryckslösa småleende på läpparna.

Utropet, handlingen och framför allt åsynen av det nerböjda huvudet skulle ha gjort stackars Charlie nykter, om det icke varit för sent. Han såg sig med förtvivlad min omkring i rummet, som om medvetandet hastigt svikit honom; så vände han sig stönande bort och kastade sig framstupa i soffan, en av de sorgligaste syner det nya året såg, då det bröt in.

Medan Rose satt där, kände hon, att något för henne mycket dyrbart dött för alltid. Det ideal, som alla kvinnor omhulda, letat efter och endast alltför ofta tro sig ha funnit, när kärleken förhärligar en dödlig man, är svårt att uppgiva, i all synnerhet när det kommer i skepnad av den förste friare, som gör intryck på en ung flickas hjärta. Rose hade just börjat känna, att denne kusin, trots alla fel och brister, kanske skulle kunna bli den hjälte, han emellanåt såg ut att vara; och tanken, att hon skulle kunna bli hans inspiration, började kännas ljuv för henne, ehuru hon icke erfarit den förrän på allra senaste tiden. Ack, hur kort hade icke den ljuva drömmen varit, hur brutalt uppvaknandet! Hur omöjligt skulle det icke bli att någonsin åter omgiva denna fallna gestalt med hela en oskyldig fantasis romantik eller förläna den de höga attribut, som en ädel natur älskar!

Flåsande i den plötsliga sömn, som vänligt bringade honom glömska, låg han där med blossande kinder, rufsigt hår och vid sina fötter den lilla rosen, som aldrig mer skulle bli fräsch och vacker — en sorglig kontrast till den muntre unge man, som lämnat henne på morgonen för att på kvällen bli så ömkligt besegrad.

Många flickor skulle icke ha fäst sig något vidare vid en överträdelse, som världen förlåter så bered-