sina egna mödor, vill bereda en fredsam och lycklig Regering. Har Er Prins, Herr von Holten! gjort sig till en Lag att spara tårar, som kunna och böra sparas? Sofver han i följd häraf ostörd och lugn de nätter, som han, under en allmän nöd, ej uppoffrar åt Baler och nöjen? Handlar han lika oförtrutet, som han, efter Edra dagblads vittnesbörd, dricken för Norriges välgång?
Sveriges Söner måste tåla, säger Ni, olyckor för en utländnings herrsklystnad och främmande penningar att strida i främmande Land. De skola snart hemkomma desse Olycklige, och jag lämnar åt dem att underrätta Er Prins och hans anhang, om hvad de tåla och icke tåla. Emedlertid må Ni veta, att de i främmande Land stridande Sveriges Söner äro ordentlige Soldater, icke Jordbrukare, som ifrån 15 till 60 års ålder blifvit ryckte från deras fredliga yrken, samt att Svenska Soldaten aldrig ansett och aldrig skall anse för en olycka att under en älskad Anförares befäl möta sitt Fäderneslands fiender, äfven utom sitt Fäderneslands gränsor. Desse tappre krigare strida i främmande land, men icke
