att i en gemensam sak, der gemensamma upoffringar fordras, den ena Bundsförvandten bidrager att underhålla den andras här, är lika vanligt som rättmätigt. Svenska Arméen är hvarken ställd eller kan någonsin ställas i någon främmande Makts Sold, under främmande Befäl. Förgäfves fordrade ock Kejsar Napoleon, då vi ännu voro hans allierade, Svenskt Sjöfolk till Franska hamnar, likasom han erhöll Danskt och Norrskt. Vår Regering afslog denna fordran såsom stridande mot Sveriges Lagar. Men Subsidier kunna Vi emottaga, och hafva vi ofta förut emottagit, för att dermed, under egen förvaltning, aflöna vår Armé, hvilken dock alltid förblifver under ledning af Egna Anförare till egna ändamål. Vi må ej blygas att härutinnan likna Europas största Makter. Derigenom har det nuvarande kriget, hvarunder Sverige vunnit vigtiga fördelar, icke förstört Sveriges Financer; — derigenom har Arméen kunnat underhållas, utan någon förökad beskattning af Svenska Folket. Och detta kallar Ni, Herr von Holten, en olycka för Sveriges Söner! Ni Måste då skatta
