Venedig soupera med Deras Majestäter Konungarne af Holland och Westphalen, samt Deras Högheter Regenterna af Piombino, af Island och af Norrige.
Jag har ej den lyckan att vara Theolog, och vågar således icke fördjupa mig i betraktelser öfver det Theologiska uti Herr Geheime-Rådets Stats-Skrifter. Må mig emedlertid tillåtas den djerfva tanken, att Prins Christian Frederik icke har mera rättighet att vänta Himlens bistånd till sina upproriska företag, än han lärer äga anledning att räkna på Englands. Jag vet väl att han är omgifven af Norriges Högtärevördigaste Andelige Män, men jag anser äfven deras helighet icke kunna öfverskyla det profana i hans framfarna lefnad och det gudlösa i hans nuvarande planer. Äfven om en så vördnadsvärd och så redlig Himmelens Tolk som Biskop Bugge, förklarat det vara Guds styrelse, att Prins Christian Frederik nu är midt ibland Norrmännen, tror jag dock icke Försynen hafva på de ställen i Köpenhamn, der högbemälte Prins förnämligast vistats, uppsökt honom för att blifva det
