jag i sanning icke huru jag skall kunna jaga ur mitt minne den tafla af Hogarth, der ibland flera svärmare — jag nyttjar gerna lindriga termer — en aldeles naken, med en krona af halm på sin hjessa, bjuder lagar och fred åt verlden, från en stängd Cellule?
Jag har, Herr Geheime-Råd von Holten, tillåtit mig att gifva en del af mina föregående anmärkningar vid edra Stats-Skrifter en viss glättigare vändning, rättfärdigad af Er orimliga förmätenhet och edra löjliga motsägelser. Ni torde hafva läst Vår Kellgrens lärorika Poem: Man äger ej snille för det man är galen; då erinrar Ni Er säkert dessa verser deraf:
Men lemnom skämtets udd för svagt dess vapen är,
När Lagen ropar hämd och Religionen blöder,
När Samfunds-lugnet störs och villan upprätt bär
Mot sanningen den arm, som sveket hemligt stöder!
Detta är förhållandet af den rebellion, som Prins Christian Frederik uti Norrige anställt. Den passerar i sanning raiileriet. Det hafva ock England och Ryssland
