funnit och förklarat. Medan dessa Makter bereda sig att jemte Sverige handla alfvarsamt, vill jag till slut säga i detta ämne några ord af ett lugnt alfvar.
En klok man börjar ej något företag, utan att beräkna dess utgång.
Har nu Prins Christian handlat med den klokhet som mäter företag efter medlen att dem utföra; med den öppna redlighet, som allena föder förtroende och underhåller det; med det allvar, den jemnhet den consequens, som skilja den stadgade mannens verksamhet från en orolig gosses? Är det möjligt för honom att bilda en oberoende Stat af Norrige, i synnerhet att utföra detta svåra värf i närvarande tid, då Norrska Folket lider en oerhörd nöd? Och, af många skäl skulle man ännu kunna fråga, är detta hans ärliga afsigt? — Skiljom äfven för ett ögonblick ifrån allt betraktande, den nuvarande bristen i Norrige på lefnadsmedel. Vore det ändock möjligt för Norriges Folk att sjelfbestå, med ständiga behof af främmande bröd, med uttorkade enskilda välmagtskällor
