grammofonmusik, filmer eller datorprogram har vi väldigt lite material som är tillräckligt gammalt. Jag kan förvisso länka till artiklar i Nationalencyklopedin, men om läsaren inte har något abonnemang där så blir länken oanvändbar. Jag kan nämna en filmtitel, men du kan inte på laglig väg se filmen utan att köpa en DVD-skiva som ska levereras med posten. Egentligen är det bra underligt att dagstidningarna låter läsarna ta del av sitt innehåll helt gratis på webben. Men numera finns det ju även gratis tryckta tidningar. Den sortens utveckling borde skiv- och filmbolagen ta till sig.
När vi sålunda inte kan använda Nationalencyklopedin, så får vi helt enkelt skriva vårt eget, fria uppslagsverk. Tanken fanns nog tidigt, men det dröjde ända till 2001 innan Wikipedia kom igång. Likaså fanns tidigt tanken på en fri karta, men det var först 2004 som projektet OpenStreetMap startades.
Fritt innehåll, som i Wikipedia och Projekt Runeberg, visar sig helt enkelt vara en juridisk tillämpning som fungerar bra ihop med tekniken på Internet.
2. Du har fått flera priser för ditt arbete. Vilken av sajterna är du mest nöjd med själv?
Stolt men inte nöjd, kampen går vidare. Alla mina projekt har stora inslag av misslyckanden, som jag försöker lära mig av. Två riktigt stora steg framåt var när susning.nu var nytt och när jag byggde om Projekt Runeberg till att scanna faksimilbilder. Nu har emellertid susning.nu varit stängt för redigering i snart fyra år och även Projekt Runeberg börjar kännas föråldrat, så kanske vore det dags för en förnyelse. Men just nu ligger fokus på Wikipedia.
Det finns de som bygger isolerade sajter, ungefär som en CDROM som man sätter i sin dator, använder en stund, och sedan stoppar undan. Ett typexempel på detta tänkande är att man har en startsida, som om alla användare skulle promenera in den vägen. Men jag tänker inte så, utan vill i stället bygga webben som en obruten helhet. En sajt som Projekt Runeberg består av någon halv miljon webbsidor. Var och en av dem har en egen adress som man kan länka till, och varje webbsida kan länka till andra sidor på andra sajter. Susning.nu länkar till Wikipedia, Projekt Runeberg och OpenStreetMap. Projekt Runeberg länkar till Wikipedia. Det mönster som upprepas är kanske att alla länkar till Wikipedia. Den är toppen av ett isberg av kunskap och därmed ett naturligt nav. Men jag kan koppla samman böcker om Östergötland i Projekt Runeberg, kartan i OpenStreetMap och kunskap i Wikipedia (på svenska och engelska) och se detta som en enhet, snarare än varje sajt för sig.
