1. SKOGSJUNGFRUN.
Eftermiddagssolen gästade kullens skogiga sluttning, Den tog de närmaste träden i sin varma famn, åt de längre bort stående räckte den handen mellan stammarna eller blickade vänligt.
Fröjd rådde på sluttningen.
Sommarvinden berättade sagor från söderns land. Den berättade hur träden därborta äro underbart långa, hur skogen är tät och jorden ångar af värme, hur människorna äro mörka som skuggor och hur deras blickar lysa af eld.
Hela skogen lyssnade med vidöppna öron.
Göken satte sig i den rödblommande granen, vid den rödaste blomklasen. »Det må vara hur det vill», gol han, »men ingenstädes slår hjärtat så högt af fröjd och ingenstädes klinga tonerna så som i vårljus nordanskog!»
Hela höjden nickade bifall.
Midt i sluttningen skymtade en liten glänta, där ljusgrå granstammar lågo om hvarandra på marken
