»Smultronblomma,
Hjortronblomma
Kom, kuddorna,
det är kväll!»
Det kom från andra sidan höjden och det klingade som en silverbjällra på öde vinterväg.
Ynglingens hjärta ryckte till. Han sprang upp och vände sig efter ljudet. Lyssnade en stund utan att draga andan, men hörde endast sitt eget hjärtas häftiga slag.
Ynglingen tog ett par raska steg framåt: »kommer hon väl hitåt, eller?»
»Kom, Stjärna,
kom, kuddorna,
skynda hem!»
Det ljöd alldeles nära, på kullens andra sida.
»Hon kommer! Hon kommer hit!»
Ynglingen skyndade några steg framåt mot rösten, men häpnade över sin häftighet, steg tillbaka och blef stående med blicken riktad mot kullens krön.
Någonting gulaktigt skymtade fram mellan furorna, något gult, som fladdrade i vinden. Under det gula visade sig en ljus blus, en smärt midja och ett ögonblick en blå kjol.
»Skogsjungfrun!»
Flickan stod på kullens krön, med sidan mot ynglingen. Hon skuggade ögonen med handen, ropade åter och begynte gå i riktning mot den andra sluttningen. Ynglingen visste ej hvad han skulle göra.
