Hoppa till innehållet

Sida:Sången om den eldröda blomman 1918.djvu/143

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

talar ju med samma brutna, skälfvande röst som gubben nyss?»

»Nå, gossar!» säger Olof åter nästan häftigt vänder sig raskt om och går nedåt stranden.

Karlarna blicka ännu en gång efter honom, släcka elden och följa honom skyndsamt.




— 139 —