Den här sidan har korrekturlästs
fälten vidgas, på kärret böljar den doftande klöfvern och Koskela gårds rykte sträcker sig allt vidare omkring. Och vi äro så lyckliga… du som värdinna, jag som husbonde. Och själfva bli vi småningom gamla och grå, men våra barn — o ve, hvad är det jag yrar om!»
»Det är din bästa dröm, som jag hoppas snart skall gå i fullbordan!» smålog skymningen och uppslog sina kolsvarta ögon. »Men tänd nu din lampa — här är ju alldeles stickmörkt!»
— 152 —
