Hoppa till innehållet

Sida:Sången om den eldröda blomman 1918.djvu/260

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Ja, hvad ville jag ännu säga… jag minns det inte mera. jag känner mig nu så bra, sedan jag fått berätta allt för dig. Och nu blir det ju sommar, pch då blir jag alltid gladare till sinnes. Det regnade just, men nu skiner solen och fåglarna kvittra.

Farväl, du min ende, min sol och min sommar!

Din
Lifstråd.

Skrif ingenting till mig, ty jag har det bäst så här. Jag vet nog ändå att du inte har kunnat glömma mig… och mera begär jag ej.