Sida:Sången om den eldröda blomman 1918.djvu/261

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

28. DET HEMLIGA INSEGLET.

Det var som om vägen hade börjat svikta under Olofs fötter. Som om luften hade vibrerat af hemliga krafter, hvilka sväfvade omkring och hviskande slöto ett förbund — emot honom.

Förr hade allt varit så enkelt och klart. Ingen hade kunnat motstå hans vilja eller hota honom. Men nu hotades han — af något obekant och hemlighetsfullt, som han likväl anade och fruktade.

Han gjorde häftiga och oroliga ansträngningar, liksom för att samla vapen och bundsförvanter. För kärruttorkningsaffärens skull gick han omkring från gård till gård, för att öfvertala hvar och en enskildt, och på det stora gemensamma sammanträdet höll han ett kraftigt och öfvertygande tal — det var malmklang i rösten och hvarje ord slog hufvudet på spiken. Och saken fick i första instansen en lycklig lösning: man beslöt att vidtala en fackman att göra undersökningar och kostnadsförslag.

Men därpå följde en tid af väntan, hvilken åter liksom afväpnade honom. Han måste åter hitta på något nytt, svårigheter att öfvervinna, för att återfå

17 Sången— 257 —