5. MÖRKÖGA.
Skyarna ilade fram öfver natthimlen, stränderna stirrade ned i den framrullande floden, ned på timmerstockarna, som långsamt flöto på dess yta. »Låt dem komma!» ropade den långa, strida forsen därnere.
Vid det ställe där sugningen börjar, kyttade i skydd af strandbranten en liten lägereld. Omkring den lågo stockflottare, fyra till antalet voro de. Bommen var som bäst öppen, de uppifrån kommande stockarna flöto i glesa rader förbi utan att behöfva hjälpas fram, och på ett par timmar hade inga stockbråtar bildats i forsen. Stockflottarne hade en sorglös midnattsstund.
»Och bonden han sofver i stugan sött,
allt under täcket i sängen,
men timmerflottarens läger är blött
af aftondaggen på ängen.
Och friheten aldrig byta vi
mot böndernas dyra pengar,
mot fria flottaregossar som vi
äro bönderna bara drängar!
