90
Om rymden mulnar, här ett ljusets fäste
Må, solbelyst, dock stiga mot det blå,
En borg, der fridens dufvor bygga näste,
En borg med svenska konungsfanan på!
Det folk, du fostrat, granbevuxna, dyra,
Af fria vågor stolt omsköljda nord,
Skall stå, hur stormens svarta andar yra,
Som ärans sista balverk på vår jord.
En sträng natur det folket gaf sin stämpel,
En härlig häfd det stöd och varning gaf,
Om Gud och frihet susar skogens tempel,
Mot utländsk smitta värnar du, o haf!
Och kyrkoklockor skönt till gudstjenst ringa,
Och Spegels psalmer allvarsfulla klinga
I orgelns ljud för gode dannemän;
O, med Guds magt, här finnes styrka än,
Som skjuter, tallen lik ur bergets skrefva:
Ett härligt framtidslif skall Sverige lefva.
Då skola ock, när många lustrer flytt
Och sjette juni kommit hit på nytt,
Ett år så skönt, så löftesrikt som detta,
För våra barnbarn våra barn berätta,
