96
I mannavärf din själ blef tidigt öfvad,
I höga kall din kraft blef tidigt spord;
Vid rådets bord din skarpblick re’n var pröfvad
Förr’n hit du bjöds till vitterhetens bord.
Så var en gång den höge stiftarns mening:
Hvad staten dugligt egde, konsten skönt,
Här skulle mötas i en fast förening
Och intet värde här bli obelönt.
I skrift och tal med ordets konst förtrogen,
Du har det format så till sköld som pil,
I grekisk tukt du gjorde tidigt mogen
Och flärdfritt fast och klar din vackra stil.
Till hvarje konst, om högt dess mål skall ställas,
Går än, som fordom, vägen öfver Hellas,
Och ljuset, som på bokens sidor föll,
När du som ung en nattlig vaka höll
Vid något tal af din Demosthenes,
Till statens höjder lyst dig sedan dess.
Mins du vår ungdom? Kan de ljud du höra.
Som ofta, ofta dallra i mitt öra
