97
Från Fyris’ stad med silfverklockans ton?
Der var det godt att vara. Ingenstädes
Åt bräckta isars fall vårt öga glädes
Så som det gladdes förr vid Islandsbron;
Så blidt ej solen ler i morgonstunden
Som förr hon lyste öfver Odinslunden.
Ser du, som jag, i minnets stilla ljus
Ej stundom åter Johan Skyttes hus,
Der han sin boning egt och eger än,
Din gamle, ädle lärare och vän?
Mins du hans trädgärd med den gamla linden,
Hvars sus oss smekte förr i aftonvinden?
Mins du det sångförbund, som fordom knöts,
Hvarur af döden mången blomma bröts?
Den skald oss lärde då det skönas regel,
Hvars ädla sång var sjelf det skönas spegel
Och, när Angelika den ljuft begret,
Gaf qvalet adel, smärtan helighet.
Han för de unge tydde idealen.
Men nordens Plato satt i lärosalen
Och talte, klar och djup, naiv och lärd,
Om eviga ideers ljusa verld.
