Den här sidan har korrekturlästs
103
Ea huslig lycka himlen dig beskärde,
Och mera ljuft till sist är ingenting;
Du känner glad, att alla skatters värde
Besegras lätt af blott en vigselring,
Du ser med blicken skymd af glädjetårar
Den brud, som dagen säg i Greklands vårar
Och hvilkens hulda hand
I hem och sköldemärke röda rosor band.
Hell dig och henne! Hell på hedersdagen!
Hur snabbt, hur snabbt ett fjerndels sekel gick!
En qvart det var, på jätteuret slagen,
Och kärlek fyllde hvarje ögonblick.
När nu en dallring hörs af slaget tona,
Tag mot i sång förtjenstens eklöfskrona!
Min ringa dikt är tolk,
När hon dig räcker den, af känslor hos ett folk.
