Den här sidan har korrekturlästs
109
Der Keltisk ekskog sprider
Sin skugga tätt och tryggt,
Ett altar fans. Druider
I fordomtid det byggt.
I qvällsolsdagrar röda
Det glödde som af blod,
»Åt jungfrun, som skall föda»,
På stenen ristadt stod.
På knä Merlin sig lade
Väl der bland darrgrässtrån
I måneljus och sade:
O fräls mig, jungfruns son!
Med barmen tärd af lågor
Sjöng David längtansfull
Hans lof vid Kidrons vågor
Och rörde harpans gull,
Der sågo grå profeter
I helig andesyn
Guds rikes hemligheter
På röda aftonskyn:
En vidja, som sig höjde
Med magt ur Jesse rot,
Ett lam, som halsen böjde
I döden utan knöt.