Den här sidan har korrekturlästs
110
Men fästets skyar jaga
Mer snabbt, mer vildt hvarann,
Och menskohjertats saga
Nu äskar att bli sann,
I vånda jorden qvider
Och höljd i sorgedok:
Hveni hjelper den, som lider,
Hvem bryter romarns ok,
När skall min konung nalkas
Ur rymder fjerran från,
När skall min trånad svalkas,
När kommer jungfruns son?
Ur verldens alla fogar
En gränslös suck sig rör,
Det är som brus i skogar,
Som hafvets böljekör,
Sibyllan Honom väntar,
Och siarn Honom ser,
Ur seklens portar gläntar
En här af andar ner,
Från lefvande och döda
Det går, som åskans dån,
Ett rop af vedermöda:
»När kommer jungfruns son?»
