Den här sidan har korrekturlästs
112
När himlens nåd gör möte
Med jordens skönsta hopp,
En jungfrus fromma sköte
Bär evighetens knopp.
När himlen vill befria
Den jord, som länge led,
Till dig, till dig, Maria,
Guds engel stiger ned.
Hans lätta vinge blänker
Mer ren än luftens snö,
En liljestängel sänker
Han öfver jordens mö.
Som vårvind stämman sväfvar,
Han tolkar himlens råd
För dig, som saligt bäfvar:
»Var helsad, full af nåd!»
