Den här sidan har korrekturlästs
113
Ur fjerran helgedomar
Det ringer som till bön,
I jungfruns hjerta blommar
En blomma underskön.
Ej tviflen öfvervinna
Det bröst, der Gud vill bo:
»Si Herrans tjenarinna»,
Du hviskar, full af tro.
Till Edens ängder svingar
Å nyo Gabriel,
Ditt hjerta återklingar
Ännu hans Ijnfva »hell!»
På pannan, som du höjer
Mot himlen ljus och ren.
Ännu förklaradt dröjer
Hans liljas återsken.
Wirsén, Dikter.8
