Sida:Sånger och bilder (af Wirsén).djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


Sikars brunn.

Tynger lifvets middagshetta, brinner het af törst din mun.
Kom med mig idag till Sikar, följ mig hän till Jakobs brunn!
Mellan Ebal och Garizim är en ort, som är mig kär,
Och den Mästare, vi älska, sitter än vid källan der.

Många brunnar ha vi frestat, ej de usla brunnar blott.
Der en sinlig lycka bjöd oss svalka, som så fort förgått,
Der bedrägligt flöde blänkte genomskinligt som kristall,
Men på läppen snart sig bytte i ett bittert ångersvall.

Nej, vi andra brunnar älskat, vi ha druckit diktens våg
Druckit af den kalla källa, som bland tankens alper låg.
Ej vi tadla, hvad de gåfvo, sällan sveko de sin vän,
Men fast djupt de oss hugsvalat, o, vår ande törstar än.